INHEMSK LERA, lppet 10.11.2024-30.3.2025, to-sö kl. 12-17. Bakluravägen 12, 10470 Fiskars.

DRÖMMAR I TERRAKOTTA – CATHARINA KAJANDER

Keramikkonstnär och Aalto-universitetets alumn Catharina Kajander, 1945, har arbetat med den finska rödleran sedan 1966. För sina stora handbyggda skulpturer med traditionell korvteknik, ofta rikt dekorerade med färgade engober och polerade fick hon statens konstindustripris då det utdelades första ggn. Med att studera och arbeta med krukmakare i Finland och Afrika samt arbete på tegelrörsfabriker och internationella residens blev det ett naturligt ekologiskt val att välja lokal lera. Som aktiv konstnär har hon arbetat för att förbättra konsthantverkarnas ställning i samhället.

INHEMSK RÖDLERA

NATURLERA – RÖDLERA – finns nästan överallt i vår jordmån. I naturen är leran grå. Vid oxiderande bränning blir leran röd på grund av de rikliga järnföreningarna i vår jord. I en reducerande bränning blir resultatet svart.

RÖDLERA finns på åkrar och i diken, vid stränder av sjöar och floder. Tegel, takpannor, golvkakel, dräneringsrör, bruks- och konstföremål i keramik tillverkas av rödlera. Den används också som ett ekologiskt material för att slamma inner- och ytterväggar.

RÖDLERA kan modelleras för hand med olika hantverksmetoder såsom att dreja, ringla, kavla, pressa i gipsformar och gjuta. På grund av sin finfördelade struktur är rödleran en mycket plastisk lera, och medan den torkar är den känslig för sprickbildning. Uppslammad rödlera används som engobe för att dekorera lera.

Rödleran blir en mörkbrun glasyr i höga temperaturer. Den kan användas som råämne i glasyrer. Celadon glasyr, som fås i en reducerande bränning, kan delvis innehålla rödlera. Då man blandar rödlera med en annan lera får man fram olika färgnyanser. Polerad rökbränd rödlera ger vackra svarta ytor.

Närmare 160 tegelfabriker etablerades under 1700 – 1900-talen på orter där det förekommit rikligt med rödlera. De sista fabrikerna som tillverkade tegel, bruks- och konstföremål i södra Finland var KERA Oy 1917 – 1958 och Kupittaan Savi Oy 1921-1969.

Aino Eeronheimo · Anna-Kaisa Haanaho · Eva Spoof · HAMK-oppilaat · Iiri Repo · Ilma ja Tor Berglöf · Jari Vesterinen · Katja Kotikoski · Katriina Nuutinen · Lea Sarasjoki · Leena Mäki-Patola · Maarit Mäkelä · Mari Paikkari · Miia Kallio · Mira Niittymäki · Mirja Niemelä · Nina Ekström · Päivi Keski-Pomppu · Heidi  Puumalainen · Piia Jalkanen · Päivi Rintala · Riitta Talonpoika · Sami Rinne · Sanna Rintalaulaja · Sirkka-Liisa Sarasjoki · Sofie Hägerström · Soile Paasonen · Tiia Matikainen · Tuuli Somma · Viivi Varesvuo

KAOLKIN FRÅN KAJANALAND – NYA EXPERIMENT

Kaolin från Kajanaland är ett projekt som startade 2021. Målet har varit att öka kännedomen för att både samla och använda inhemsk naturlera. Idéen för projektet skapades ursprungligen av bildkonstnären Katariina Guthwert. Katarina ville gräva högbränd lera från naturen som material för sin konst. Med hjälp av Geologiska forskningscentralen hittade man en lämplig förekomst av kaolinlera i Puolango. Året därpå anordnades den första Kaolinfestivalen och Kajanalands kaolin-keramikutställning i Puolango.

Kaolin är ett väsentligt material i keramiken. Det används till exempel i lermassor, glasyrer och engober – uppslammad lera för dekor på lera. För närvarande används knappt finsk kaolin. All kaolin som industrin använder importeras. Den vita färgen har varit ett viktigt kvalitetskrav för kaolinet. I konstkeramik är den gulaktiga tonen i det finska kaolinet, ojämnheten i beläggningen och färgvariationerna inte nödvändigtvis defekter, utan kan till och med vara en önskvärd egenskap. Kaolinhaltiga leror förekommer i Puolango i andra färger än vitt.

Puolango kaolinlerorna är relativt oplastiska. De innehåller väldigt lite av det finfördelade lermaterialet och de är svåra att forma för hand. Därför har många konstnärer blandat lite mer plastisk lera i kaolinet. De kemiska och mineralogiska sammansättningarna i Puolango kaolinet varierar mycket. Enligt Geologiska forskningscentralen består naturleran kaolinit huvudsakligen av kaolin, 5-70% och kvarts 15-90%. De starka färgvariationerna beror till stor del på mängden av järn och titan som kaolinet innehåller.

Efter att Kajanalands kaolinprojekt startade har många konstnärer arbetat med finsk kaolin. Över 40 konstnärer från Finland och utomlands har under tre år deltagit i Kaolinfestivaler och grupputställningar. Många hobby- och designstuderande vid flera läroanstalter har också bekantat sig med materialet.

Temat för utställningen på KWUM är Nya experiment. Till en keramikers arbete hör huvudsakligen experiment, provbitar och att studera egenskaperna i jordmånen, leran. Konstnärerna i utställningen har utmanat sig själva genom att experimentera och forska.

Utställningen har sammanställts av Katariina Guthwert.

Anna-Kaisa Haanaho, Ulla Harju, Leena Hyttinen, Niko Mankinen, Lotta Mattila, Laura Pehkonen, Eva Spoof, Erkki Stenius ja Jari Vesterinen.